011.

Nu har jag äntligen tagit tag i att skriva fortsättningen på Göteborgshelgen.

På söndagen var det dags för avresemötet. Ett var i Göteborg och ett annat var i Stockholm veckan efter. Eftersom vi ändå var i Göteborg kände jag att det var lika bra att stanna kvar på mötet så man hade det avklarat. Elin skulle på mötet i Stockholm så hon åkte hem till Uppsala och Alva ska åka till Australien så hon var på ett annat möte, så ingen av dem skulle på samma möte som jag. Jag spenderade då min tid med Elin, min rumskompis, som också var kvar på mötet innan hon åkte hem till Stockholm.

På mötet var det massor av information om visumansökan, avresedatum, regler och massa mer. Aaron från USA som jobbar för ICEE (en av de amerikanska organisationerna STS jobbar med) var där och berättade om den amerikanska skolan, kulturkrockar och hur amerikanska familjer skiljer sig från svenska familjer. Han var även med under själva lägret så det blev en del engelska man både hörde och pratade själv.

Efter mötet på sex timmar var det dags att åka hem till Stockholm. Mötet var klart vid fem och eftersom mitt tåg gick halv sju mötte jag upp Anna, som ska till Storbritannien, och Alva. Vi gick till donken och åt och snackade. Anna är ifrån Jönköping och det visade sig att vi har gått i samma skola när vi var små (jag har bott i Jönköping). Även alla mina vänner från Jönköpingstiden som jag rabblade upp känner hon. Väldigt läskigt men också väldigt roligt!

Efter ett tag började klockan närma sig halv sju och jag och Alva drog till vårt tåg för att åka hem. Jag planerade att plugga på tåget men eftersom det var så många utbytesstudenter som tog samma tåg hem spenderade jag istället tiden med att prata med dem. Jag pratade med Amanda från Eskilstuna nästan hela resan tills hon skulle av (hon gick av i Katrineholm för att sedan byta tåg). Efter det var det ungefär en timme hem och då fördrev jag tiden genom att lyssna på musik.

Som ni kanske förstår var Göteborgsresan en grym helg och nu har man pratat med massa människor som kommer vara i exakt samma situation som en själv under nästa år. Jag tror det kan vara skönt att veta att man har det stödet av varandra, att veta att man inte är ensam när det är som jobbigast.

20140607-221750.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s